Vi väljer självständigt dessa produkter – om du köper från en av våra länkar kan vi tjäna en provision. Alla priser var korrekta vid publiceringstillfället.
Som i många hem slutar jag som mamma med att ta på mig merparten av städningen och annat hushållsarbete. Oavsett vem som alltid städar, med flera personer i hemmet, börjar det slita på dig - speciellt när det inte är ditt enda ansvar. Jag vet under mina omständigheter att jag också är frilansskribent. Jag har deadlines och kundmöten. Jag lagar även mat och tar hand om barnen större delen av tiden. Och det finns alltid det underliggande målet påfrestande att hålla ordning i huset regelbundet. Det kan kännas ganska tungt varje dag att jonglera så mycket, och jag är säker på att detta inte är någon nyhet för de flesta.
Något som har börjat förändra min städmentalitet är dock ett talesätt jag hört från författare Sean Kernan. Jag läser ofta hans författarskap, och en vanlig hushållsregel som han delar i sina inlägg är denna: "Om en person städar så städar alla.”
Det är något han refererar mycket till - det är en regel som hans familj hade när han växte upp, och en regel han fortfarande följer än i dag. I huvudsak, om en person städade, förväntades alla andra sluta med vad de än gjorde och hjälpa till.Under en så lång tid har jag tagit på mig det mesta av städansvaret utan att ständigt be om hjälp. Jag antar att man kan säga att jag har ett visst sätt att göra saker på, till exempel att trippelvika badrumshanddukar så de passar fint i garderoben. Och ja, om de vikas på ett annat sätt blir det så mycket svårare för allt att passa. Men eftersom mina barn har blivit äldre och fler åtaganden dyker upp i vår kalender, är det helt enkelt inte möjligt att tro att jag kan hålla i den här takten på egen hand.
Så nyligen har jag gjort det till en punkt att omsätta den här frasen i handling med min egen familj, och hittills är jag glad att jag gjorde det. Om jag städar hittar alla andra en uppgift också. Vi arbetar mycket mer tillsammans för att hålla ordning på vårt hus. Det är inte ovanligt att se alla ställa upp och göra sin uppgift samtidigt (även om det finns några stön). Det som en gång tog flera timmar tar mycket snabbare att bli klart.
Till exempel tar min dotter på sig att putsa fönstren (särskilt skjutdörrarna där vår hund gillar att titta på fåglarna) eftersom jag tror att hon till stor del älskar sprayflaskan. (Hej, vad som än fungerar, eller hur?) Handdukar viks (även om det inte är riktigt som jag skulle göra det) och läggs undan av andra i huset förutom mig.
Med alla som ställer upp mer konsekvent känner jag mig inte längre riktigt så överväldigad. Jag har lyckats släppa några städuppgifter som har lättat min mentala belastning. Det känns som en så enkel övning som jag borde ha anammat för ett tag sedan, och vårt hem är renare (för det mesta) och gladare för det också.