Morgans dröm om att bo i Europa var ett ämne även på hennes första dejt med sin partner Matt. "Matt hade aldrig varit i Europa förut, men det dröjde inte länge förrän vi bokade ut första resan tillsammans och han fångade resefelet", skriver Morgan. Tre år efter den första dejten fick Matt möjligheten att öppna sitt företags europeiska kontor. Och de hade ett urval av förhandsgodkända länder som Irland, England, Belgien, Danmark och Nederländerna! Efter att ha rest till några platser på listan valde de Amsterdam. Idag delar de en charmigt holländskt kanalhus med sin katt Frankenstein.
När vi fick reda på att vi skulle flytta behövde stora beslut ske snabbt. Matts företag satte oss i kontakt med ett juridiskt företag i Nederländerna som hjälpte till att förbereda oss för visumprocessen. De gav oss en enorm lista med formulär att fylla i och certifikat att erhålla. Det galnaste vi behövde skaffa var ett "Certificate of Record Not Found" för att bevisa att vi inte var gifta med varken varandra eller med någon annan. Allt detta pappersarbete måste attesteras individuellt och sedan officiellt attesteras av en "apostille". Om jag inte var en organiserad person, jag vet inte hur jag kunde ha gjort det!
Vår enda hicka inträffade eftersom vi kom väldigt, väldigt nära slutet av vårt resevisum (tre månader inom 90 dagar inom Schengenområdet). Jag tror att vi bara hade två eller tre dagar kvar på detta visum. Om vi hade stannat kvar så skulle de inte ha utfärdat våra invånare/arbetsvisum. Det slutade med att vi bokade våra flygbiljetter först efter att vi bokat ett möte med IND-kontoret – och bara några dagar före vår avresa!
Först trodde vi att vi skulle kunna hitta ett ställe att bo online medan vi fortfarande var i USA, men vi hade väldigt fel. Hyresmarknaden rör sig så snabbt att de flesta platserna vi var intresserade av hade redan varit uthyrda när vi kontaktade uthyrningsbyrån. Det slutade med att vi hyrde ett hotellrum i två veckor (inte idealiskt ALLS) och gick runt i staden varje dag för att hitta lediga lägenheter.
Vid ett tillfälle fick vi lite problem med en av fastighetsmäklarna. Hon berättade att eftersom vi hade bett om att få se hyreskontraktet hade vi tekniskt sett gjort ett muntligt avtal om att hyra fastigheten och var juridiskt bundna. Naturligtvis blev vi flippade och försökte hitta en väg ut ur det. Tydligen är det något som faktiskt är en lag som håller i domstol, men som inte är särskilt vanligt att följa med. Tack och lov löste vi det och fortsatte i vår jakt.
Vi tittade på ett 10-tal platser innan vi hittade vår nuvarande lägenhet. Efter en mardröm av husjakt i två veckor slutade det med att vi använde en byrå för att hjälpa oss hitta en plats och förhandla om hyreskontraktet åt oss. Vi skrev på hyresavtalet och flyttade in nästa dag – med bara en dag över innan februari! Hyresavtalet är ganska standard och mycket likt kontrakten i USA. Jag skulle säga att det enda stora Skillnaden är att efter ett år faller många av hyresavtalen in i ett hyresavtal månad för månad istället för en annan uppsättning tidsperiod. En annan stor skillnad är att det finns många lagar som skyddar båda parter, speciellt hyresgästen.
Inte mycket förvånade mig med uthyrning och pappersarbete. Eftersom vi använde en byrå översatte de hyresavtalet till engelska åt oss, vilket gjorde att vi kände oss bekväma med att skriva under.
Att installera verktyg är precis som i USA, förutom att det finns många leverantörer att välja mellan. Vi hade en hemsk energileverantör de första två åren som vi bodde här, men har sedan dess bytt till en mycket mer prisvärd och miljövänlig leverantör. Det mest frustrerande som hände under den här processen var att vi inte kunde få en mobiltelefon utan ett bankkonto och inte kunde få ett bankkonto utan en mobiltelefon. Det slutade med att vi övertygade banken att använda ett internationellt nummer under en dag tills vi fick våra nya telefoner.
Vi var faktiskt på en bättre plats än vi kunde ha varit eftersom vi inte ägde något viktigt – ingen lägenhet, ingen bil, inga barn, inte ens ett husdjur! Vi började med att hitta en andrahandsuthyrning till vår lägenhet i Chicago.
Vi började sedan göra oss av med allt vi ägde. Vi arrangerade en "Kom drick all alkohol och köp alla våra grejer" och bjöd in alla våra vänner. Jag hade märkt allt med färgade klistermärken för att ange vad som hände hos oss och vad som säljs. Jag gjorde mycket research på nätet om vad jag skulle ta med mig och vad jag skulle ha. Det jag lärde mig av det är att alla har sin egen åsikt och man ska bara göra det man tycker är bäst!
Vi tog med saker som vi inte kunde se oss leva utan under de kommande fem åren eller mer och våra kläder. De flesta saker vi inte kunde leva utan var konstverk, men det inkluderade också några funktionella saker som vår nyinköpta (europeisk storlek) säng och mina stafflier. Det fanns saker som vi inte ville bli av med, men som vi inte heller ville ta med oss – som våra cyklar och våra gamla årsböcker. Dessa saker förvaras hemma hos min mamma. Vår lilla katt Frankenstein adopterades här, så tack och lov behövde vi inte ta reda på det.
Jag hade aldrig skickat något internationellt förut heller, men jag var bröllopsplanerare i Chicago och vet hur man organiserar logistiken för masskvantiteter av viktiga föremål som flyttas från en plats till annan! När jag packade en låda skrev jag innehållet i lådan på utsidan med ett nummer. Jag skrev sedan in all denna information i Excel. I slutet av packningen tog jag det totala antalet lådor och skrev "out of ___" efter lådnumret. På varenda låda. Så varje ruta läste "__ av __." Tyvärr när flyttfirman kom insisterade de på att de skulle packa om kartongerna i försäkringssyfte. Tack och lov tog de bara allt innehåll i mina förpackade kartonger och lade dem i en ny kartong med samma nummer. Det här systemet hjälpte oss verkligen när våra varor kom månader senare och vi checkade in allt. Naturligtvis vid det tillfället hade vi ingen aning om vad vi hade packat i första taget!
Den största och mest uppenbara skillnaden med att bo i ett annat land är språket. Våra första två år kämpade vi med att lära oss holländska. I år har vi gett ett nyårslöfte att äntligen spänna fast och göra det! Holländare är så högutbildade och kan så otroligt mycket engelska, det är lätt att glömma att de inte är engelska som modersmål!
Den mest överraskande skillnaden var kvaliteten på maten! Det finns väldigt lite konserveringsmedel till maten här – även mat du köper från snabbköpet. Det är ärligt talat livsförändrande. Matt och jag känner oss båda så mycket friskare.
Att det blir väldigt ensamt. Jag har alltid trott att jag var en väldigt självständig person, men tills jag flyttade hit visste jag inte hur mycket jag behövde jobba med det. Man vänjer sig vid hemlängtans små anfall och lär sig rulla med den.
Absolut, 100%, utan tvekan gör det!
Adrienne Breaux
House Tour Editor
Adrienne älskar arkitektur, design, katter, science fiction och att se Star Trek. Under de senaste 10 åren har hon kallats hem: en skåpbil, en före detta butik i centrum i den lilla staden Texas och en studiolägenhet som en gång ryktades ha ägts av Willie Nelson.