Vid 28 års ålder har jag äntligen nått ett riktmärke för amerikansk vuxen ålder: Jag håller på att köpa min allra första riktiga soffa. (Det är naturligtvis, om du inte räknar den jätte-corduroy-klumpen som jag köpte på Big Lots som college-junior. Som jag inte gör det.) Sökningen efter soffan har pågått, informellt, i mer än ett år. Det är längre än jag spenderade efter en bil. Längre än jag letade efter ett hus. En soffa är en stor sak.
En del av svårigheten med sökningen är nivån på fästen jag känner till min nuvarande soffa. Inte snöretklumpen, utan min "huvudsakliga" soffa, ett fult rutigt monster som köptes av mina föräldrar omkring 1976. Den soffan har varit min soffa hela mitt liv, från födseln till universitetet (när jag ärvde monster när mina föräldrar uppgraderade) och vidare till vuxen ålder. Att tänka på att ersätta den har fått mig att inse hur stor roll min soffa spelar i mitt liv.
Jag är engagerad när jag är i sofforelaterade föroreningar, detta NPR-berättelse som funderar över betydelsen av den amerikanska soffan
kom precis vid rätt tidpunkt. Det påpekar att soffan är "hemmabas, North Star, studiehytt, matställ och kungstol rullade till en." Det är där vi tittar på TV, lär oss att kyssa, lära sig skapa. Det är där våra vänner sover när de är på semester eller för berusade för att köra hem. Det är förrådet för ackumulerade år av snabbmat smulor och fickbyte.Allt detta har fått mig att känna mig lite bättre om min stora sökning. Kanske är det normalt att bli lite knuten till ett möbel där man spenderar så mycket vaken tid. Kanske all tid som jag har spenderat på kataloger, ebay-sökningar och besök i sparsamhetsbutiker är berättigad - trots allt kan det här vara soffan som min barn hamnar iväg till college. Det kanske är värt det att hitta den som inte är för stor, inte för liten, inte för hård, inte för mjuk, men guldlockorna av soffor - den som är helt rätt.
Läs mer:Den djupt sittande betydelsen av den amerikanska soffan från NPR
Bild: Dierk Schaefer / flickr via NPR
